Indikationer finns om att grundorsaken till Afte kan vara bakterien “Helicobakter Pylori” (eng. helicobacter pylori). Sambandet är inte bekräftat, frågan är varför. Enligt ett utdrag från “Journal of  oral pathology & medicine” redan 1999 så återfanns bakterien i hela 71,8 % av de aftösa munsår, hos olika personer, som undersöktes. Bakterien hittades inte i tandplack och saliv vilket man gör ett stort nummer av, bakterien sprids uppenbarligen inte via dessa substanser. Tyvärr antyder man inte ens bakterien som en trolig orsak till afte, vilket är något anmärkningsvärt. Det är ungefär som att skriva: “Talrika kaninpopulationer återfanns nära bondens åker, någon direkt korrelation till de omfattande skadorna på bondens morotsland kan emellertid inte fastställas”. Kan det vara så att läkemedelsindustrin har för mycket att vinna på att hela sanningen om bakterien INTE kommer fram i ljuset?

En god nyhet är alltså att patogenet som ger upphov till afte KAN vara identifierat (obs, det är ännu inte officiellt bekräftat). Den dåliga nyheten är att bakterien Helicobakter Pylori är en mästare på att gömma sig samt anpassa sig efter olika omständigheter. Läste någonstans att hälften av Englands befolkning bär på bakterien, de flesta utan att ha några symtom. Bakterien gömmer sig i magslemhinnan och är därför svår att komma åt med behandlingar av olika slag. En bloggare med ERFARENHET hävdar också att bakterien inte alls begränsar sig till magslemhinnan utan löper amok i fler kroppsdelar. Detta förefaller troligt, munslemhinnan är en sådan plats som bakterien mycket väl kan kolonisera. Sannolikt så är väl munnens slemhinna det primära området som bakterien intar; en rejäl tungkyss och saken är klar. Not: Sluta nu inte kyssas bara för denna misstanke, man måste ju leva också. Var och varannan bär redan på bakterien och troligen så har du den redan. Mer intressant är varför endast vissa utvecklar sjukdom där afte blott är en av flera möjliga symtom.

Det finns redan nu en mångfald behandlingsformer mot Helicobakter Pylori, men som nämnt så är bakterien svårbehandlad. Resistens mot antibiotika och alternerande preparat kan uppkomma. Nyttan av en sådan behandling kan också ifrågasättas, just för att bakterien är så vanligt förekommande inom befolkningen i stort. Dvs, lyckas man att utrota bakterien för egen del så är risken för återfall överhängande (om man inte tänker leva som eremit resten av livet). En bättre infallsvinkel är troligen att finna vägar att hämma bakterien, hålla den “på mattan” så att säga. Det finns alternativa behandlingsformer som avser att begränsa bakteriens tillväxt. Några av dessa är; broccoli, green tea, spirulina, lakrits, gurkmeja, honung, ingefära, timjan, berberine, kallpressad kokosolja, bifidobakterier, rött vin och tranbär. Jag har dock ännu inte hunnit utvärdera om dessa preparat, på ett påtagligt sätt, kan motverka afte.