Aftebloggen

Körtelfeber i relation till afte

Körtelfeber (mononukleos) är en extremt jobbig och ofta långvarig infektion som har likheter med influensa. Sjukdomen sprids med hjälp av saliv genom viruset “Epstein-Barr”,  som hör till herpesfamiljen. Hela 90-95 procent av den vuxna befolkningen bär på viruset, det är en av de mer frekvent förekommande virusformerna. Det finns många problem med denna sjukdom, en är att den liksom aldrig läker ut helt, den går endast in i ett latent tillstånd efter 2-4 veckor. När därför immunförsvaret ibland försvagas så kan infektionen bryta ut igen; man drabbas på nytt av körtelfeber, trots att man “i teorin” skall ha utvecklat immunitet.

I ett typiskt återfall så infaller en allmän sjukdomskänsla med slem i svalget som sväljs ner och (sannolikt) infekterar magslemhinnan. Även slemhinnan i munnen infekteras, svullnar och får en gråaktig karaktär, ibland med “vallar” då slemhinnan liksom lägger sig i veck under läpparna. Naturmedel av olika slag har liten eller ingen inverkan på infektionen, dessutom tycks viruset ha en multiresistent natur; viruset kan initialt gå tillbaka genom inverkan av örtmediciner, senare visar det sig dock att viruset förändrat sig något och utvecklat resistens mot det aktuella preparatet.

Hur förhåller sig då körtelfeber till fenomenet afte? Det är förstås en gissning men troligen är Epstein-Barr-viruset inte ensamt orsak till afteblåsor. Emellertid är slemhinnorna under ett utbrott av körtelfeber så extremt sårbara och ansträngda att minsta påverkan kan öppna vägen för bakterieangrepp. Här ligger, enligt mig, fortfarande bakterien Helicobacter pylori risigt till såsom huvudkandidaten till utvecklandet av blåsorna i sig. Sammantaget är det en mycket besvärlig situation; två eller flera patogener som samverkar på ett destruktivt sätt och som ger upphov till mer eller mindre svåra afteutbrott.

Av |oktober 25th, 2015|0 kommentarer

Lovande kur mot Afte

Jag har utarbetat en “brygd” mot afte som hittills verkar mycket gynnsam, bättre än några förväntningar. Det är en kombination av 3 olika teer som tillsammans (av allt att döma) motverkar uppkomsten av afte. Jag kan i dagsläget inte säga om kuren även är effektiv mot redan uppkommen afte. Utgångspunkten och tanken bakom kuren är att det är bakterien Helicobacter Pylori som måste bekämpas och som förmodas vara grundorsaken till sjukdomen/symtomen. Teerna finns att köpa i hälsokostbutiker och/eller på Internet. De tre tesorterna är:

Hallonblad (Rubus ideaus)

Cats Claw (Uncaria Tomentosa)

Björnbärsblad (Rubus fruticosus)

TILLREDNING:

Tag 3-4 dl vatten i en kastrull. Tillsätt 1 msk (en nypa) hallonblad, 1 msk (en nypa) Cats Claw och en tesked Björnbärsblad. Stäng av plattan när eller precis innan vattnet kokar. Lägg på ett lock och låt dra i ca. 15 minuter. Sila av och tillsätt mjölk och eventuellt en tsk honung. Drick.

Var försiktig med björnbärsbladen, tag inte för mycket, bladen är rika på tanniner och garvsyra. Det är starkt rekommenderat att använda mjölk i teet för att mildra syrorna, även om du inte brukar ha mjölk i ditt te. Börja med en kopp te per dag men inte mer än en vecka i sträck. Minska mängden successivt för att kanske landa på 2-3 koppar i veckan. För mycket av den här teblandningen kan vara ansträngande på levern. OBS! Teet får inte användas om du är havande, annat än i förlossningens absoluta slutskede.

Det finns ingen dokumentation om lämplighet för barn att dricka teet. Använd försiktighet och gott omdöme.

BAKGRUND:

Hallonblad: Bladen är rika på oxytocin som boostar immunförsvaret. Dessutom finns indikationer om att oxytocin spelar en roll i spjälkningen av vissa födoämnen, de som traditionellt sägs trigga utbrott av afte.

Cats Claw: Stimulerar immunförsvaret, bra mot magsår. Aktiv mot patogener, bl.a. just Helicobacter Pylori.

Björnbärsblad: Traditionell läkemedelsväxt, rik på tanniner och garvsyra. Stärker munslemhinnan. Verksam mot Helicobacter Pylori.

 

Not: Om du använder medicin eller har allvarligare sjukdom är det tillrådligt att kontakta läkare innan teet testas.

 

Av |juni 10th, 2015|5 Kommentarer

3-faktor-teorin

Aftefrågan är verkligen svårbemästrad men eftersom trenden tycks vara att fler och fler drabbas så går det inte att ge upp. Jag har en delvis ny hypotes att presentera, poängteras bör att det endast är det; en hypotes. Min då och då återkommande migrän gav mig uppslaget. Migränen (med aura) verkar utlösas av tre grundfaktorer; en infektion, stress (anstängning) samt en utlösande faktor i form av starkt ljus, bildflimmer eller ett födoämne man reagerar på. Intressant i sammanhanget är att migränen uteblir om en eller två av dessa tre indikatorer saknas. Jämför med förbränning; elden slocknar om syre, värme eller det brännbara materialet tas bort. Kan en sådan här “3-faktor-teori” tillämpas på afte?

Det har inte gått att “ringa in” orsaken till afte, olika personer uppger olika skäl till utbrottet. När jag fick höra talas om “må-bra-hormonet” oxytocin så funderade jag på om det kunde finnas en relation till afte på något vis. Kanske! Oxytocin bildas naturligt i kroppen när vi är i ett harmoniskt socialt sammanhang, när vi får kramar och pussar och har ett berikande umgänge med andra. Stress, i olika former, dränerar våra nivåer av oxytocin. Med sjunkande oxytocinnivåer påverkas immunsystemet på ett negativt sätt, det finns alltså ett direkt samband här. För att återgå till 3-faktor-teorin så skulle följande indikatorer samverka för att utlösa ett afteutbrott; stress, en infektion samt ett utlösande födoämne.

Afte 3-faktor-teorin

Jag tror fortfarande att grundproblemet med afte består i bakterien Helicobacter Pylori. Bakterien begränsar sig inte till magsäcken utan slår sig ner i vilka slemhinnor som helst där den får fäste. Det är en mycket svårbehandlad infektion eftersom bakterien “gömmer sig” i slemhinnan där den ofta undgår läkemedel av olika slag. Det finns antibiotika som är verksam men bakterien förekommer i minst halva populationen av människor. Återfall kan förväntas men man kan inte använda antibiotika var och varannan dag, problemet måste tacklas på ett annat sätt. Kanske kan man påverka en av de tre faktorerna som förmodas ge upphov till aften. De utlösande ämnena känner vi; vin, choklad, citrus, tomater, gluten etc. Där kan man möjligtvis göra något på individuell basis, men svårigheterna är många. Den andra faktorn är infektioner; inte så mycket att göra där för influensor, kräksjukor m.m. har tyvärr blivit vardag året om. Återstår den tredje faktorn; stress. Detta går kanske att påverka:

Vi kan inte styra den yttre stressen, saker och ting händer i våra liv och vi påverkas medvetet eller omedvetet. Emellertid skulle man kunna tillföra kroppen oxytocin, regelbundet eller vid vissa kritiska skeden. Men vet vi egentligen om att vi är stressade i ett tidigt skede? Symtomen (som afte) smyger sig ofta på oss och när vi börjar ana oråd så är olyckan redan framme. Och finns det ens några tillgängliga preparat innehållande oxytocin på marknaden? Nix, den dörren verkar vara helt stängd. Det har funnits preparat med oxytocin men utan tillgång till recept och kunniga läkare så lär gemene man inte komma åt dem. Dock återstår ett litet halmstrå av hopp i form av – hallonblad! Helt vanliga hallonblad har höga halter av oxytocin och även andra ämnen som inverkar gynnsamt på immunsystemet. Obs! Gravida bör undvika hallonblad, det är endast i förlossningens slutstadier som medlet traditionellt har andvänts.

Så kan te gjort på hallonblad förebygga afte eller lindra redan uppkommen afte? Ingen aning, ärligt talat. 3-faktor-teorin är en hypotes som i högsta grad återstår att bevisa.

Av |mars 16th, 2015|1 kommentar

Uteslut fläskkött ur kosten!

Alla som lider av afteblåsor bör verkligen överväga att sluta äta kött från gris helt och hållet. Jag kan säga mig vara aftefri nu, efter att under 6 månader slutat äta alla former av gris, även de produkter som gömmer sig i halvfabrikat; korv, pajer, leverpastej etc. Jag äter fortfarande andra former av kött som nötkött, lamm och kyckling. Det är (påstår jag) sannolikt parasiter i fläskköttet som orsakar afteblåsorna men andra patogener samverkar troligen också i sjukdomsbilden, i det att de inverkar negativt på immunförsvaret.

Tilläggas bör att det inte enbart räcker att utesluta grisprodukter ur kosten, man behöver även ta en (eller flera) parasitkurer för att rensa ut patogener som man redan bär på. För det ändamålet kan Kolloidalt silver, Hulda Clark’s parasitkur eller det Ayurvediska preparatet Triphala övervägas. Under förkylningstider kan mindre förekomster av afte ge sig tillkänna men dessa blåsor är inte tillnärmelsevis så allvarliga som innan. Det är då närmast “föregångare” till afteblåsor som sticker och irriterar men som aldrig riktigt bryter ut i full blom.

Hur fungerar avhållsamheten från fläsk i praktiken? Förvånansvärt bra! Den som är van att i farten ta sig en “korv på stan” kan istället be om en lammkorv, som endast är obetydligt dyrare. Istället för skinkan till jul så tillagar man en saftig rostbiff, vilket är nog så festligt. Vegetarianer och veganer har givetvis andra alternativ. Finns det vegetarianer och veganer med afteproblematik? Om det är på det viset så kan orsaken vara att parasiter fortfarande finns kvar i kroppen och skapar problem. Det är ingen helt enkel sak att lyckas med en parasitkur.

Av |november 24th, 2014|7 Kommentarer

Samband Helicobakter Pylori och Afte?

Indikationer finns om att grundorsaken till Afte kan vara bakterien “Helicobakter Pylori” (eng. helicobacter pylori). Sambandet är inte bekräftat, frågan är varför. Enligt ett utdrag från “Journal of  oral pathology & medicine” redan 1999 så återfanns bakterien i hela 71,8 % av de aftösa munsår, hos olika personer, som undersöktes. Bakterien hittades inte i tandplack och saliv vilket man gör ett stort nummer av, bakterien sprids uppenbarligen inte via dessa substanser. Tyvärr antyder man inte ens bakterien som en trolig orsak till afte, vilket är något anmärkningsvärt. Det är ungefär som att skriva: “Talrika kaninpopulationer återfanns nära bondens åker, någon direkt korrelation till de omfattande skadorna på bondens morotsland kan emellertid inte fastställas”. Kan det vara så att läkemedelsindustrin har för mycket att vinna på att hela sanningen om bakterien INTE kommer fram i ljuset?

En god nyhet är alltså att patogenet som ger upphov till afte KAN vara identifierat (obs, det är ännu inte officiellt bekräftat). Den dåliga nyheten är att bakterien Helicobakter Pylori är en mästare på att gömma sig samt anpassa sig efter olika omständigheter. Läste någonstans att hälften av Englands befolkning bär på bakterien, de flesta utan att ha några symtom. Bakterien gömmer sig i magslemhinnan och är därför svår att komma åt med behandlingar av olika slag. En bloggare med ERFARENHET hävdar också att bakterien inte alls begränsar sig till magslemhinnan utan löper amok i fler kroppsdelar. Detta förefaller troligt, munslemhinnan är en sådan plats som bakterien mycket väl kan kolonisera. Sannolikt så är väl munnens slemhinna det primära området som bakterien intar; en rejäl tungkyss och saken är klar. Not: Sluta nu inte kyssas bara för denna misstanke, man måste ju leva också. Var och varannan bär redan på bakterien och troligen så har du den redan. Mer intressant är varför endast vissa utvecklar sjukdom där afte blott är en av flera möjliga symtom.

Det finns redan nu en mångfald behandlingsformer mot Helicobakter Pylori, men som nämnt så är bakterien svårbehandlad. Resistens mot antibiotika och alternerande preparat kan uppkomma. Nyttan av en sådan behandling kan också ifrågasättas, just för att bakterien är så vanligt förekommande inom befolkningen i stort. Dvs, lyckas man att utrota bakterien för egen del så är risken för återfall överhängande (om man inte tänker leva som eremit resten av livet). En bättre infallsvinkel är troligen att finna vägar att hämma bakterien, hålla den “på mattan” så att säga. Det finns alternativa behandlingsformer som avser att begränsa bakteriens tillväxt. Några av dessa är; broccoli, green tea, spirulina, lakrits, gurkmeja, honung, ingefära, timjan, berberine, kallpressad kokosolja, bifidobakterier, rött vin och tranbär. Jag har dock ännu inte hunnit utvärdera om dessa preparat, på ett påtagligt sätt, kan motverka afte.

Av |augusti 3rd, 2014|1 kommentar

Ett möjligt botmedel och en hypotes

Kampen mot Aftens plågor går vidare och som vanligt får vi mycket sparsam hjälp från medicinen och läkarvetenskapen. Mitt försök att skära ner på socker i olika former hade en mycket gynnsam effekt på aftebesvären. Emellertid får man fortfarande förmoda att de positiva resultaten mestadels var en effekt av att immunförsvaret återställdes, än att grundorsaken till Afte faktiskt har kunnat urskiljas. Jag kommer att fortsätta mitt resonemang med en annan hypotes som handlar om tillsatser i maten. Först vill jag dock ge ett tips på ett botemedel, när olyckan trots allt är framme och blåsorna är ett faktum:

Vet inte exakt hur jag hittade preparatet men det skedde under ett intensivt sökande på internet efter medel som på NÅGOT sätt kunde ha en inverkan på Afte. Det jag hittade var en ört; Svart Kummin (Nigella Sativa), på engelska Black Seed. Av fröna utvinns en olja som kan användas i olika hälsobringande syften. Sagt och gjort, jag beställde hem oljan och prövade den i samband med ett utbrott. Mycket kraftfull! De begynnande blåsorna gick tillbaka inom loppet av ett dygn, kanske snabbare ändå. Visste först inte om det var oljan som hade effekt eller om det var något annat, det är ju så många faktorer som spelar in.

Helt ärligt så är jag fortfarande inte 100 % säker på att oljan verkligen är verksam. Men jag kan inte dra annan slutsats än att den faktiskt får afte att dra sig tillbaka. Man tar oljan helt enligt anvisningarna på förpackningen 5 ml två gånger om dagen. Att endast applicera på afteblåsan tycktes ha begränsad effekt, oljan måste helt enkelt sväljas ner i magen. Smakar lite som tjära doftar, om ni förstår vad jag menar. En kraftig “biverkan” märks i form av att kärlekslivet får sig en rejäl boost, detta kan man ju dock stå ut med ;-) Mitt preparat beställde jag på denna adress: http://tahara.se/Virgin-Black-Seed-Oil . Men säkerligen finns det även att få tag på i hälsokostaffärer.

Om ni väljer att pröva oljan och gillar dess effekter, tänk då på att inte tala vitt och brett om saken. Läkemedelsindustrin letar aktivt efter verksamma substanser och de har fler än en gång stoppat försäljning av preparat på hälsokosten. Inte för att preparatet i fråga varit farligt eller verkningslöst, utan för att det HAR haft en bevisad effekt. Sedan har preparatet modifierats och kanske sålts under annat namn. Alternativt så har preparatet analyserats, standardiserats och lagts i malpåse, för att aldrig mer se dagens ljus. Så går det emellanåt när ‘big business’ drar i trådarna.

Åter till tillsatser i maten: Får vi afte av vissa matvaror vi äter eller av de TILLSATSER maten innehåller? Av de födoämnen som brukar nämnas som utlösare av afte hör vi ofta om dessa; vin, lagrad ost, tomater, citroner och choklad. Jag vet inte, men jag har börjat forska i ämnet. En tillsats som ofta används för att hämma svamptillväxt i mat är “Natamycin“. Medlet förekommer i vissa viner, sprayas på lagrad ost, används ibland vid oling av tomater, frukt och chokladplantor. Finns ett samband här? Framkallar även små mängder av detta medel (eller någon annan tillsats) en okänd reaktion i kroppen som får afte att utvecklas? En kuriosa är att Natamycin inte har någon hämmande inverkan alls på vår kanske vanligaste sjukdomsframkallande svamp; Candida albicans.

Av |juni 9th, 2014|10 Kommentarer

En ny början

Det har nu gått ett par månader sedan jag starkt började misstänka socker (i olika former) som en mycket stor bov i aftedramat. Plågan med afteblåsorna blev till sist så påträngande att jag var beredd att gå oerhört långt för att nå en förändring. Att drastiskt dra ner på sockerkonsumtionen var just ett sådant rött skynke i tillvaron. Livets goda i form av kakor, godis, bakverk, chips och öl var faktorer som var (inbillade jag mig) nödvändiga för att vardagens vedermödor skulle vara uthärdliga. Så jag vägde för och emot men bestämde mig till sist för att dra ner på intaget av socker, även det socker som gömmer sig i matvaror eller som bildas indirekt i kroppen.

Nu har det gått en tid och jag vågar mig på en försiktig utvärdering av försöket. Först en kort redogörelse av mina kostvanor: Jag äter en lättare frukost; vitt bröd med ost, rågrut, kaffe med mjölk, unnar mig lite marmelad på smörgåsen, en dag i veckan äter jag havregrynsgröt. Till lunch brukar det bli enkel husmanskost med ris eller potatis. Till middag kött eller kyckling, ofta med potatis och en god sallad, sås med crème fraish. Jag äter numera inget “rågodis” alls, inte heller choklad eller chips (kan ta någon enstaka chokladbit ibland). Öl har jag dragit ner på drastiskt, tar en endast i undantagsfall. Vin tillåter jag mig då och då. Dricker ingen läsk alls och tar sällan en juice, frukt då och då men inte regelbundet. Till kvällen kan det bli ett enklare mellanmål; knäckebröd med ost, ev lite mjölk.

Resultat: Ser väldigt lovande ut, blåsorna lyser med sin frånvaro. Behovet att ta b-vitaminer och andra kosttillskott har minskat betydligt. Tolkar det som att kroppen tar upp näringsämnen bättre när sockerhalten går ner. Dövar eventuella sug efter socker och kolhydrater med nötter eller knäckebröd med ett tjockt lager smör (efter tips från en god vän). Det är konstigt men det är inte jättesvårt att stå emot det formliga bombardemanget från ”sockermaffian” man utsätts för i butiker. När man väl fått klart för sig hur dåligt man mår i sockerträsket så är det ganska lätt att ha stark karaktär. Om sanningen skall fram så blir det ett Brago-kex till kaffet emellanåt, där finns ju en del socker men mängden anser jag vara försumlig i sammanhanget. Sammantaget; en del uppoffringar men rik lön för mödan – ingen afte!

p.s. Har börjat borsta tänderna med en pasta bestående av bikarbonat, lite vatten och några droppar pepparmynta. Ovant, men tänderna och munhålan verkar må utmärkt av det.

 

En videolänk här om sambandet socker och olika sjukdomar:

How Diet Can Eliminate Candida Overgrowth

Av |februari 23rd, 2014|0 kommentarer

Sambandet alkohol och afte

Läste någonstans att eventuell alkohol i kroppen måste förbrännas först innan maten kan spjälkas och absorberas på ett effektivt sätt. Det skulle med andra ord kunna finnas ett samband mellan just alkoholkonsumtion och utbrott av afte. Kan det vara så att födoämnen som inte tas om hand direkt av nedbrytande enzymer, av kroppen uppfattas som främmande substans, varvid autoimmuna reaktioner uppkommer? Kinesisk medicin talar också ibland om “låg temperatur” såsom ett problem vid matsmältning. Alkoholen skulle möjligen kunna vara en sådan substans som inverkar negativt på förbränningen av mat och ger upphov till för låg magtemperatur, med konsekvenser som följd, däribland möjligen afte.

Det vore mycket värdefullt med feedback i den här frågan från personer som är nykterister (och som är sparsamma med intaget av socker). Drabbas ni någonsin av afte, trots ert val att inte dricka alkohol? Om det är väldigt få nykterister som samtidigt lider av återkommande afte så kan man kanske dra värdefulla slutsatser av detta faktum. I något inlägg i den här bloggen så hävdade signaturen “Seb” ett klart samband mellan för stort intag av alkohol och utbrott av afte, 2-4 dagar efter intaget. Lämna gärna era synpunkter som kommentarer till den här tråden, särskilt värdefullt är då förstås erfarenheter från personer som inte alls nyttjar alkohol. Det är verkligen dags för ett genombrott i aftefrågan och alla uppslag bör granskas.

Av |december 29th, 2013|8 Kommentarer

Nanotillsatser i våra livsmedel?

Som jag tidigare nämnt så har jag sökt intensivt efter det patogen, den smittkälla som skulle kunna orsaka utbrott av afte. Funderingarna har senast varit inne på mononukleos, körtelfeber som orsakas av Epstein-Barr-virus. Sjukdomen sätter sig i svalget och ger upphov till slembildning. När man tvingas svälja slemmet så infekteras även magslemhinnan vilket, möjligen, skulle kunna utgöra grundförutsättningen för afte, dvs svullnaden och sårbildningen i magslemhinnan skapar även en “reflex” i munhålan vilket visar sig i afteblåsor. Problemet med den här teorin är att praktiskt taget INGET läkemedel/naturmedel tycks bita på tillståndet afte. Detta känns overkligt, närapå utomjordiskt. Mononukleos (som namnet antyder) består av cellkärnor utan cellmembran, infektionen är därför svårbehandlad men går definitivt att råda bot på. Så även om mononukleos är en kandidat till “afteboven” så är detta nog inte hela sanningen.

Nu till nästa resonemang. Att sätta i sig smågodis är ett klockrent recept på att utveckla afteblåsor. Men troligen är det inte bruket att äta sötsaker i sig som är själva stötestenen. Grundproblemet här ligger i de undermåliga råvaror som godiset kokas ihop av. Smågodis och även choklad innehåller de mest vämjeliga ingredienser man kan tänka sig; slaktavfall, blekmedel, rester av löss, schellack, gelatin och härdade fetter. Detta är illa nog men starka misstankar finns även att nanoteknologiska ämnen kan förekomma. Nanoteknologi handlar om att tillverka mikroskopiska maskiner som kan ha en uppsjö av egenskaper, förstås även destruktiva. Tekniken finns, så varför skulle tillverkarna inte utnyttja situationen, för sina egna syften. Ingen tillsynsmyndighet existerar för att kontrollera nanokomponenter i livsmedel och halvfabrikat.

Det handlar inte alls om att utdela moraliska pekpinnar om godisätande i sig. Visst kan vi behöva godsaker ibland men som tingens tillstånd är så borde vi kanske tillverka våra egna sötsaker hädanefter, om vi vill bevara en god hälsa. I den processen gäller det att vara mycket vaksam, även på hur enskilda råvaror produceras. Om det faktiskt är så att ett eller flera skadliga ämnen i maten orsakar afte så kan det vara mycket svårt att spåra dessa. Således gäller valet inte längre; stark ost eller inte, vin eller inte, godis eller inte, utan hur alla dessa produkter har producerats och vad de innehåller för grundämnen. Har vi människor (industrin) missbrukat naturens lagar? Tänker osökt på ett par strofer i Uppenbarelseboken: “Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild… Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar.”

Med andra ord; är afte ett industriellt framställt sjukdomstillstånd, skapat för att vi (i ren panik) skall slänga ut massvis med pengar på botemedel som är helt eller delvis verkningslösa? Jag tror dessvärre att det är så illa ställt…

Av |oktober 23rd, 2013|4 Kommentarer

Ett resonemang

Även om uppkomsten av Afte beror på en mångfald olika variabler så skulle jag vara ytterst förvånad om det inte fanns en dold grundorsak bakom sjukdomen. Vi som återkommande drabbas verkar, helt naturligt, reflektera över de faktorer som påverkar sjukdomsbilden i en positiv resp. negativ riktning. Det vi då talar om är, tror jag, hur IMMUNFÖRSVARET pendlar upp och ner och hur blåsor uppstår vid ett alltför svagt immunförsvar. Kruxet med det är förstås att det finns människor som ständigt har ett katastrofalt dåligt immunförsvar men som aldrig någonsin drabbas av den minsta lilla pytteblåsa.

Vi har alltså att beakta denna gäckande “faktor X” som döljer sig i bakrunden och utövar sitt destruktiva inflytande när vissa förutsättningar råder (ett nedsatt immunförsvar). Denna faktor misstänker jag alltmer bestå i patogener av något slag; bakterier, mycoplasma, virus, svampar eller mikroorganismer som vetenskapen ännu inte har tillräcklig kunskap om. Medicinen må ha gjort framsteg men mycket, mycket blygsamma sådana. Fortfarande befinner vi oss i läkarvetenskapens stenålder. Starka misstankar finns till exempel idag om att cancer i själva verket orsakas av svamporganismer av olika slag. Alternativmedicinen känner till detta men starka krafter inom den kommersiella läkemedelsindustrin motarbetar aktivt sådana rapporter.

Det finns vissa kandidater till att ligga bakom uppkomsten av Afte, bland dessa kan nämnas Staphylococcus aureus och Helicobacter pylori. Någon direkt koppling har emellertid aldrig kunnat påvisas, aftens plågoande fortsätter att hålla sig dold bortom all insyn. Den påtagliga infektionskänsla man ofta har under ett utbrott pekar trots allt mot att det är en patogen som är verksam. Så tillika den svullnad och “gråfärgning” av slemhinnan som ofta associeras med ett utbrott. Indikationer finns också om att afte kan smitta mellan partners eller familjemedlemmar (när en person får en blåsa får ofta en närstående det strax därefter). Att Afte skulle smitta har dock hittills dementerats av sakkunniga.

Eftersom vi inte får någon konstruktiv hjälp från den medicinska fakulteten så blir det till att lita till vår egen förmåga. Jag skulle vilja uppmana till ett intensivt tankearbete kring frågan. Behandlingar som vi tar mot vissa åkommor kan ibland inverka positivt på helt andra sjukdomstillstånd. Stora upptäckter görs ofta av misstag, lösningen på denna svåra plåga kan vara enkel som en X-krok; svår att komma på men enkel att tillämpa. När vi väl har identifierat “boven bakom brottet” så ligger lösningen nära till hands. Alla patogener har en svaghet, när man väl känner deras natur så kan man enkelt gå till motangrepp.

Av |augusti 19th, 2013|0 kommentarer